För att rena vatten hemma eller från en egen brunn behöver du först ta reda på vad vattnet innehåller via ett ackrediterat vattenprov. Därefter väljer du en metod för vattenrening som är anpassad för inkommande ledning och oönskade partiklar. Ett anpassat filter skyddar rör, hushållsmaskiner och hälsan mot partiklar, tungmetaller och kalk.
Analysen ska göras av ett ackrediterat laboratorium. Beställ provtagningsflaskor direkt via laboratoriets webbplats, eller kontakta kommunens miljö- och hälsoskyddskontor för hänvisning till godkända laboratorier. Du får hem provkärlen tillsammans med tydliga instruktioner. Tappa sedan upp dricksvattnet enligt anvisningarna och posta eller lämna in provet samma dag för mikrobiologisk och kemisk undersökning.
Om du har en egen brunn bör du kontrollera dricksvattnet med jämna mellanrum. Enligt Livsmedelsverket ska brunnsägare ta prov åtminstone vart tredje år. Bor det barn mellan 0–5 år i hushållet, eller om flera hushåll på samma vattentäkt, rekommenderas årlig provtagning eftersom kvaliteten på grundvattnet kan skifta mellan årstiderna.
När du ska tolka ditt vattenprov jämför du analyssvaret med Livsmedelsverkets råd för enskild dricksvattenförsörjning. Riktvärdet för teknisk anmärkning ligger på 0,20 mg/l för järn och 0,05 mg/l för mangan. Järn orsakar rödbruna missfärgningar på tvätt och sanitetsporslin, medan mangan fälls ut som svarta partiklar och sätter igen munstycken.
Vattnets hårdhet mäts i tyska hårdhetsgrader (°dH). Värden över 10 °dH räknas som hårt vatten och över 21 °dH som mycket hårt. Hårt vatten bildar kalkavlagringar på elpatroner i varmvattenberedare, vilket försämrar värmeöverföringen, höjer elförbrukningen och förkortar utrustningens livslängd.
Vilken metod som används för att rena vatten från egen brunn styrs av vilka ämnen som finns i vattnet och ska avlägsnas, då olika filter hanterar skilda föroreningar. Vattnet renas i flera steg utifrån analysresultatet.
Ett partikelfilter fångar upp sand, lera och rost. Vattnet leds genom en finmaskig filterpatron som placeras direkt efter tryckkärlet för att fånga upp partiklarna tidigt, redan innan vattnet når hushållets ledningar. Patronen kan enkelt bytas ut när den är fylld.
Aktivt kolfilter tar bort lukt, bismak och organiska rester som humus eller klor. Vattnet strömmar över poröst kolmaterial som binder kemiska rester och bekämpningsmedel till sin yta via adsorption. Kolpatronen byts ut med jämna mellanrum när materialet är mättat.
Avhärdningsfilter byter ut kalcium och magnesium mot natrium vid kalkrikt vatten. Hårt vatten leds genom en behållare med jonbytarmassa, där kalcium- och magnesiumjoner binds och ersätts med natriumjoner. Det förhindrar kalkavlagringar i maskiner och rör. Det finns även fysiska kalklösare som monteras utanpå röret. Dessa enheter påverkar kalkkristallernas struktur via elektromagnetiska fält så att de inte fäster lika hårt på ytor, utan att mineralerna tas bort ur vattnet.
Oxidationsfilter avlägsnar järn och mangan genom backspolning och kan regenereras med kaliumpermanganat. Dessa metaller ger annars missfärgningar på tvätt och porslin. Järn och mangan tillförs syre eller kaliumpermanganat så att de fälls ut till fasta partiklar, vilka fångas i filtermassan och spolas ut vid automatisk backspolning.
UV-filter neutraliserar mikroorganismer som bakterier, virus och parasiter utan kemikalier. Vattnet belyses med ultraviolett ljus i en sluten kammare, vilket bryter ner mikrobernas arvsmassa så att de inte kan föröka sig. Vattnet bör förfiltreras mot partiklar för att ljuset ska nå alla mikroorganismer obehindrat.
Vid påvisade koliforma bakterier ska dricksvattnet alltid kokas kraftigt tills permanent reningsutrustning är i drift. Kraftig kokning under minst en minut dödar bakterier, virus och parasiter, vilket gör vattnet mikrobiologiskt säkert att dricka och använda i matlagning.
Tidpunkten för filterbyte styrs av filtertyp, vattenförbrukning och hur snabbt filtermediet mättas. Tecknen på att det är dags för underhåll eller patronbyte skiljer sig åt mellan olika reningssteg: